Om DX-Vännerna

Stödföreningen till Sveriges DX-förbund bildades 1963 i Hackås Jämtland av Radio Sweden legendaren Arne Skoog

2 kommentarer:

  1. DX-Vänner!
    Låt mig börja med en syndabekännelse. Jag har inte aktiverat mig tillräckligt i fråga om DX-Vännerna. Något har jag gjort, men några nya friska idéer har den här gubben inte kommit med.
    När nu trotjänarna BD och CWE annonserar att de vill lämna DX-Vännernas styrelse leder det till en del funderingar. Nej, nej, jag ifrågasätter inte deras beslut. De har tjänat länge och troget. Själv kom jag in ganska sent – och lite snabbt som det verkar, för någon medlemsförteckning har jag aldrig fått! Är det vännen Christer B. som står för den?
    Nu till ett par förslag. Den ekonomiska insats som DX-vännerna stått för har haft betydelse. Frågan är om den har det idag, när SDXF har så god ekonomi. Det måste bli en diskussion om de insatser DX-vännerna kan göra i fortsättningen.
    Mina förslag är följande:
    1. Att stimulera känslan av att vi som sysslar med DX-hobbyn är vänner. Vänner kan du kritisera ibland, men framför allt berömmer du dem, åtminstone visar du på något sätt att du uppskattar deras insatser.
    Vi har en del som slitit hårt framför allt med Eter-Aktuellt men också med föreningens ekonomiska frågor. Från styrelsen kommer trevliga brev med tack vid årsslutet – jättebra! Men hur är det i övrigt? Man kunde ibland tro att man skriver artiklar för robotar som sväljer dem! Det är tyvärr en svaghet i Sverige med en sådan föreningsmentalitet. Nonchalans och dålig stil, man kunde tro att det beror på hjärtlöshet, men det vill jag inte tänka!
    Jag gick redan på 50-talet in i ett par amerikanska DX-klubbar. Där var andan helt annorlunda: Man publicerade födelsedagar, till och med bröllopsdagar, man intresserade sig personligt. Kanske var det mycket av formell artighet, men det bidrog till sammanhållningen!
    Vem skadar vi med den mentalitet och dåliga stil som tyvärr finns? Givetvis oss själva och värt förbund.
    2. Vi måste främja programlyssning och kontakt med de stationer som visat sig intresserade av korrespondens med oss. Detta måste göras medvetet, helst i en DX-Vännernas särskilda spalt i Eter-Aktuellt. Kan vi ordna någon slags tävling kring detta som stimulans?
    3. De internationella kontakterna genom EDXC och den nya World Radio Day måste främjas. Kontakter med grannländernas DX-klubbar måste stärkas för att främja vår gemensamma sak. Fint att NORDX skapar sådana kontakter med våra norska och finska vänner – jag har haft trevligt utbyte av detta. Men det måste till mera.

    Ja, det var vad jag just nu har på hjärtat. Om det blir lite respons på det här skulle jag vara tacksam. Jag upplever alltför ofta ett enormt engagemang i diskussioner om decimaler och MV-conds och en fullständig brist på engagemang kring det jag nämnt ovan. Jag tror starkt på 1500-talsgeniernas motto att verka inom allt mänskligt tänkande. Inte tusan skulle Michelangelo nöjt sig med att stirra på decimaler – de hade ingått i hans värld som en del av en stor mosaik!!
    Alltså: Låt oss lyfta blicken från digitalernas värld och se mångfalden av saker som vi kan syssla med!
    ULLMAR QVICK

  2. Jag står och ser över ett hav med korta vågor
    Det kluckar, jag hör eterns brus
    Och runt mig står de kämpande förmågor
    som är på plats, i mörker liksom ljus
    Att följa vågorna är vår passion
    de korta och de medellånga
    Vi söker oss till en station
    just för att den är så svår att fånga
    Och sedan nästa, nästa i oändlighet…

    Snart har vi kanske nått dithän
    till Alexander den stores bittra punkt
    att ingen värld finns kvar att vinna
    Då vore det väl skönt, det blir ju lugnt
    när all vår strävan kan försvinna!
    Men nej, att tävla, kämpa är vårt liv
    utmaningen är målet, ja just striden!
    Det känns som ett fanatiskt tidsfördriv
    att jaga, jaga, aldrig känna friden….

    Ja vågorna och eterns brus
    finns alltid där men vad finns mera?
    Ett efter ett slocknar deras ljus
    och röster som tystnat blir allt flera
    Men vi förstår kanhända att vi vann
    något helt annat än det vi kämpat för
    Stor kunskap, vänner, världserfarenhet
    Allt som blev kvar när rösterna försvann
    allt det som känns som evighet…..

    Skaldade Ullmar i förundran att vara kvar efter 70 år—

Lämna ett svar